Jag kan visst baka småkakor.
Bildbevis:
Bildtexter:
1. En idé skapas i Petras huvud
2. Blanda mjöl, socker och smör
3. Blandat
4. Dela degen, ha kakao i ena och vaniljsocker i den andra
5. Lägg degarna på varandra
6. Rulla och skär
7. In i ugnen
8. Tada!
Just hemkommen från en relativt lång pluggpaus bestående av en promenad med Louise i Pildammsparken.
Det var som hon så fint uttryckte det "skönt att känna vinden" och vi gick en ganska lång runda. Stannade till och drack en "african mocha" som var god.
Det var lite väl mycket fåglar i parken men annars var det mycket fridfullt och harmoniskt, skönt att komma ut också såklart. Och kul att träffa Louise och snacka lite skit ;)
Imorgon smäller det, då är det tentatime som gäller.
Ska plugga lite mer idag men sen anser jag att jag är klar. Kan jag det inte ikväll så kommer jag inte att kunna det imorgon heller. Så är det.
Men jag känner mig relativt säker, är bara rädd att jag ska missuppfatta frågan.
Nu ska jag kolla lite kläder online, Patrik ska beställa hem från det stora landet i väst så om jag också köper så blir frakten billigare... eller nåt.
Jag vet att jag är världsdålig på att uppdatera nu för tiden.
Lite tänker jag skylla på att jag inte har ett stillasittande jobb framför en dator 8-17 längre, men jag vet att det är en lam ursäkt. För jag har ju faktiskt tiden, det är bara det att det händer så mycket just nu att jag inte finner ro att sätta mig ner och blogga.
Men jag ska försöka att bättra mig utan att lova något.
Just nu sitter jag och Dj Pattrick och lyssnar på riktigt hippidihoppig musik (maseltow) och jag borde egentligen återigen dyka ner i "I ord och handling - aspekter av samtal", men jag känner att tiden inte är mogen riktigt än. Jag har för sjutton pluggat (läs: läst) varenda dag (förutom i fredags) den senaste veckan. Fast detta är inte så intressant, så jag ska istället skriva om gårdagen som var mycket angenäm.
Det första jag gjorde på morgonen var att bege mig till gymet och pumpa lite, jag kom in utan krångel och därav är nu ställningen 1-1. Efter att ha tränat i ca en timme så cyklade jag hem och duschade och allt sånt och sen gick jag på stan, eller jag gick i gallerian Entré för att fru Åkesson skvallrat om att det öppnat en ny butik där som jag givetvis ville spana in. Tyvärr hittade jag inget där, men på Carlings fann jag en söt liten klänning som jag köpte. Sen så kände jag att det var dags att uppdatera min lilla sminkbox så jag införskaffade mig en ögonbrynsskugga med tillhörande pensel. Blev även sminkad i affären eftersom att vi skulle testa färgen, det var bara det att jag självklart redan hade fyllt i mina ögonbryn så när jag lämnade affären så var det Petra och ett par vääääldigt markerade ögonbryn som vandrade vidare för att ära SUPERBILLIG sushi med Lina. Vi fick 6 bitar för 4 kr, men det räckte inte så vi köpte 6 bitar var till, och då kostade det 40 kr för dem, men 44 spänn för 12 bitar är inte fy skam så nöjda, glada och otroligt mätta rullade vi vidare ut på en promenix. Vi gick från Värnhem till Möllevångstorget och sen gick jag heeela vägen hem igen. Lila betyder alltså Petra + Lina och blå betyder Petra.
Det ser kanske inte så långt ut, men det var det. Så långt att jag var tvungen att vila lite när jag kommit hem. Sen så var jag tvungen att ringa Fisen som såklart var upptagen så jag ringde Brittis istället och efter att ha snackat lite skit med na så började det brinna i knutarna och jag var tvungen att göra mig i ordning för att sedan bege mig av mot Louise!
Väl där bjöds vi (jag, Josefin och Anna) på en väldigt smarrig köttförspaj med sallad och sen en massa annat som vi bara proppade i oss under kvällens gång.
Mycket trevlig kväll och ja det är härliga tjejer jag lärt känna. Tyckte på något vis att Frida saknades men hon fick skylla sig själv som valde Håkan och Göteborg (med tillhörande kille) istället,..... ;)
Kvällen slutade vid halv tre ungefär då jag tog bussen hem och snubblade in till en fin pojkvän som redan sov.
Idag har jag inte känt mig bakfull alls och redan suttit ute på balkongen och njutit och läst lite i en skolbok. Vädret är verkligen helt underbart och det känns knappt att det är september, och det ska man absolut inte klaga på.
Nästa fredag är det tenta och efter det är det alldeles säkert tenta-fest! Men vet ni vad som nästan är snäppet bättre? Jo att helgen efter det... så kommer jag till Stockholm :)
Dop och födelsedagsfirande står på agendan så det blir inte mycket till övers för andra än mina alla bästa bästisar och min familj såklart.
Nej nu ska jag avsluta.
... i min Backil och Bajatjajo t-shirt och filosoferar riktigt djupt.
Har Lasse på i bakgrunden, därav min status på Fejan.
Imorgon ska jag till Halmstad och hälsa på Ronja och Stina. Jonna kommer också. Det är det som är hela tanken. Att vi alla ska ses.
Jag vill gärna utge mig för att vara den "bra" storasystern som känner mina småsyrror. Men frågan är hur mycket man egentligen vet? R som inte bor hemma hos sin mamma har "hamnat" hos en fosterfamilj, vad tycker de om att jag och J kommer som vuxna människor och "hälsar på" istället för att ta ansvaret och fostra vår lillasyster?
Antagligen tycker de inget ont alls om oss, men det känns som att de borde ha rätt att tycka och tänka.
Fast samtidigt, jag skulle aldrig ha tid/ork/kunskapen att ta hand om en 16-åring som hamnat snett och som hittlills har kunnat göra lite vad hon vill. Jag skulle misslyckas. Och det skulle förstöra vår relation. Så kanske är detta det bästa? Även om det känns dumt?
Var faktiskt tvungen att fråga en som vet.
Sen så är det det där med L, att hon varit med om en bilolycka. En olycka kommer sällan ensam som man så fint brukar uttrycka det. Nej jag har märkt det. Helt plötsligt vänds allas liv upp-och-ner. Och var befinner jag mig? Jo i Malmö. Jag vet att B (utan att avslöja vem det är) skulle ha behövt mig där nu när allt var så jääääkla konstigt, störigt och ja fel. Men som tur var så kunde jag ställa upp genom mobilen, men som kompis känner man ändå att man skulle velat vara där och krama och trösta och skrika och snacka en jävla massa skit som man sedan kunde ta tillbaka om man ville, eller låta finnas kvar om man ville det.
Men här satt jag på min nya balkong i min nya stad och lyssnade och gav råd som först lyssnades på, sedan togs hänsyn till och slutligen som jag BAD om gång på gång, så togs det egna beslutet. Inte i stil med det jag tipsat om, men med vetskapen om att hon vuxit som människa och tagit ett självständigt beslut. Som hon förhoppningsvis kan hålla fast vid och inte ge upp. För nu har det bestämts. Sätt det på papper.
Sen min lilla mormor som ramlat och brutit två revben, utan att säga något. Ska man som barnbarn höra av sig lite oftare kanske? Ja det är ett som är säkert. I fortsättningen ska jag vara bättre på att höra av mig till släktingar över huvudtaget. Och syskon.
Känns så konstigt att inte kunna cykla över till Mamma och Adam när som helst. Att det är så långt avstånd. Men nu är det så det är. Jag ska försöka åka till Stockholm så ofta jag har tid och pengar till.
Missförstå mig inte, hag trivs i Malmö. Men det finns så mycket i Stockholm som inte finns här.
Min barndom, min familj, mina minnen, mina kompisar, mitt synsätt, min ironiska humor.
Snart ska jag och Patrik till hans morfar och Åse, äta soppa och dricka varm punch. Jag testade det aldrig förra året så jaa ikväll kanske jag vågar?
Man ska ju ta seden dit man kommer... Right?
Nu är jag alltså hemkommen från the little Höllviken.
Det var en spännande massa timmar som vi var där och lärde oss lite saker och övade på lite andra saker.
Givande skulle jag använda om jag bara fick ha ett ord som beskrev.
Fast vem kan hindra mig?
Vi fick mest leka, vilket jag tycker är svinkul och min hjärna bokstavligt talat sprutade ur sig idéer.
Det viktigaste för mig dessa två dagar har alltså varit att hålla mig tillbaka lite, låta andra ta plats. (läs mer nedan)
Tycker att jag klarat mig förvånandsvärt bra.
Kan inte låta bli att le dock när jag tänker på att jag fick en sån fin komplimang.
Den berömde inte bara min kreativa sida, utan även min kvicktänkthet. Kul också att även mina gruppmedlemar lät mig njuta av berömet och höll med om det som sas, istället för att försöka sno åt sig en bit av äran.
Det var stort, och det kändes bra. Respekten för dessa människor växte. Larvigt jag vet.
Ibland vet jag inte var mina idéer eller min fantasi kommer ifrån, men det finns liksom alltid något där.
Som vill ut.
Självinsikt.
Klassen är bra, jag har snackat med de flesta men det finns tyvärr fortfarande folk i klassen som jag inte ens
vet namnet på. Och det har inte att göra med att jag inte är öppen och social.
Det har att göra med att jag har vissa obehagliga fördomar.
Jag kan inte riktigt ta en person på allvar när den inte tar sig själv på allvar.
Detta kan visas på olika sätt, men i detta sammanhang tänker jag mest på fetma.
Det är viktigt att tänka på vad man stoppar i sig, och jag tycker inte om att se tjocka människor vräka i sig chips, godis och ostbågar.
Jag tyckte att det var fruktansvärt att se det på Donken med. Fast där var det mest pommes fritsen som jag störde mig på.
Att de åt alltså.
Men jag ska låta folk sköta sina egna liv så ska jag sköta mitt.
Annars tycker jag att det är en väldigt god sammanhållning i klassen. Iallafall mellan oss "yngre" och med de i min grupp.
Vi skrattar mycket, det är viktigt.
Jag är glad att det är så olika människor i klassen, för alla har så mycket att komma med från olika synvinklar.
Det var riktigt intressant att höra om folks tidigare erfarenheter i livet.
En annan intressant grej vi gjorde var olika gruppövningar, och som ni som känner mig kanske redan har förstått,
så blev jag ofta en självutnämnd inofficiell ledare i vilken grupp jag än var i.
Detta är en bra egenskap enligt mig, men samtidigt är det viktigt att jag inser att jag tar för givet att jag ska styra, och därmed kan backa och låta andra komma fram.
Jaa det har som sagt varit en lärorik period dessa två dagar.
Men guuuuuud så skönt det var att komma hem.
Nu är det som sagt slut för idag.
Jag är kär och lycklig.