Petra Pires

inte en dag yngre skriver jag en sång j
ag har ältat alla ord här över muggar och glas
vi kom varandra närmre du och jag i vår
och jag är tacksam för att du orkade lyssna
en sommar igen kanske nån vecka på landet
kanske nån helg i nån storstad söderut

du och din tjej
jag och min son
ibland planerna är skönt om dom kan flyta lite nu
fan, det värker det ilar då och då
det känns ibland som om alla har förstått utom jag
att världen står och pekar
stackars han som tror att livet är en dröm
han borde ta ett jobb

jag drack en kaffe hos Louise
på hennes uteplats igår
hembakt och en son som lärt sig cykla just
hon berättade sin historia
och om styrkan hon fått hur värdena ändras
när sjukdomar kommer
jag ville skjuta mig själv redan på tunnelbanan hem f
ör hur svag jag har varit och hur fel jag haft
två öl senare var Skånegatan
ändå lite lockande och
framtidens ljus jag fattar ingenting...

ännu inte äldre tar jag flyget härifrån
och tänker att jag blivit lite starkare
tänker att jag bara måste se mig om
 och leva lite mer
du vet hur jag är
men sen i mörkret på hotellet
i lappsjukans klimax
klickar jag fram bilder
som jag har i telefon
hon och jag i taxi på väg från Gorkijparken
på ett sista försök i Moskva
nu minns jag det som varmt
det där som frös i TV-soffan
dagarna vi inte orkade prata med varann
jag tvivlar än en gång
och strör ut frågorna på bordet

 nån säger nånting
nån annan nåt annat
jag kunde säga att jag önskar hon förstod
men det är ju inte det
jag vill nog bara ändra sanningen
nu går solen upp och jag står på en balkong
i ett land jag aldrig känt
och tittar österut
ett land jag aldrig känt
 med nya smaker att förnimma
steg som måste tas
och mina hyllor för mig själv
stolt som en bödel
som bara gör sitt jobb
väntar jag på frälsning
och förståelse

jag fattar ingenting...

jag fattar ingenting
och jag ser bara tecken
bilder säger stanna
bilder säger gå
vi pratar inte mera
eller gifter oss till hösten
saker förändras när tiden går
har jag väntat mig för mycket
 blåste jag iväg
jag ser tillbaka på en radda av affischer
jag tror jag drömde om ett liv
bara utan korridorer
utan korridorer skulle jag bli lycklig
du kände mig när åren var terminer
när sommaren var helig
och nätterna var allt
du har vart densamma
som en klippa genom tiden
med en hand som verkat räcka åt oss alla
minns du när vi satt utanför Strandbaden i Falkenberg
och lyssnade på när havet blåste in
det var långt innan henne
det var långt före allt
men jag kan inte komma på
 att jag saknade nåt då j

ag ser regnet komma närmre över floden
TV:n dövar tystnaden i mörkret
 tid
tid
inte en dag yngre skriver jag en sång

jag fattar ingenting...

Jag sitter pa jobbet och ar sa himla mycket snabbare an den andra praktikanten, sa jag kanner att jag kan ta lite paus om jag vill.
Jag ar ju som sagt anda ganska langt fore...
Det jag gor just nu ar ganska iq-befriande eftersom att man inte behover tanka efter speciellt mycket.
Bara klicka och klicka igen.
Hunden Hedvig ligger och sover i A's  kna.
Hon ar sa gosig och sot, hunden alltsa inte A.
Kanske ska aterga, vet inte om jag far halla pa och gora annat.
Antagligen inte, men jag hinner anda med det jag ska hinna med... hehe.
Ska fa ett uppdrag sen, men inte an. Omvaxling fornojer!

Idag är den här, morgonen jag har fasat.
Den när jag är gnällig, grinig, stressad och trött. Dvs. en vanlig tidig morgon i Petras värld.
Hittills har jag lyckats undgå dessa morgnar genom att gå upp i god tid så att jag har sluppit stressa.
Idag bröts den trenden. Jag hoppas att det är en engångsföreteelse för jag vill inte vara ett monster på morgonen.
Men om man nu är så som jag så lyckas man med vissa andra dåliga saker också. Som idag hade jag tänkt att jag skulle ha kjol och genomskinliga strumpbyxor och svarta knästrumpor under stövlarna.
Jag tog fram mina strumpbyxor och inser att det är en maska i dom. Slänger dom och hittar ett par till (yes!) men det visar sig att jag har en maska i dom också. Så som vanligt fick jag lov att ha svarta strumpbyxor.
Tråk tråk.

Igår skaffade jag mig ett telefonnummer. Ett hemnummer registrerat i Stockholm som går till min dator. Tänk vad dom kan nu för tiden. Helt sjukt bra.
Kostar som ett lokalsamtal för mina vänner att ringa mig :)

Nej nu måste jag borsta tänderna och sånt så att jag inte missar tunnelbanan.

So long.

Där ligger Patrik.
Men det är inte på ett snuskigt sätt. Det är på ett fint och romantiskt sätt.
Idag var det jobbigt att vara på jobbet.
Jag kopplar av med vin nu.
Jag ville på fest, ingen har fest.
Jag får lov att vara hemma.
Men jag har Patrik.

Idag var första skoldagen med Dr. Ryan.
I och med att hon är lite skrämmande så vågade jag, Sara, Delia och Patrik inte komma till lektionen utan "bok" så vi stressade genom hela stan för att hitta stället där vi kunde hämta boken. SARA VAR INTE RÄDD. SARA VAR HÄFTIG OCH ORÄDD, HON VILLE INTE ENS HA BOOOOK!!!!!
Efter att vi hittat stället som byw låg gömt i en byggnad så kom vi ca 10 min sent till lektionen.
Hon sa inget men jag tror att hon kommer komma ihåg det.
Annars var dagen bra, somnade när jag kommit hem för att jag blev arg på Skype, det gick inte att ringa!!!
Nu ska vi strax iväg på potluck-party här i huset så Patrik har gjort köttbullar och Mags har gjort nån slags tonfiskgrej och jag har gjort en fruktburrito typ.
Fisken Jens verkar inte må så himla bra. Han bara ligger stilla. Enda gången han är glad är när han får mat.
Han är som en människaa :)

Tänkte att det kunde vara kul att se.

Jag är lika trött idag som igår.
Hur ska jag klara detta?
Ska gå till tunnelbanan nu. Bättre om tid idag. Patrik gick just så jag har inte behövt vänta och jag försov mig inte.
Däremot så mådde jag fruktansvärt illa i natt och skulle kräkas.
Såg då ett kryp, blev livrädd och gick tillbaka till sängen med kräkan i halsen. Men det gick över.
Måste gå.

Det var kallt att gå i mina nya skor.
Jag frös och snubblade fram.
När jag kom in i värmen var det som jag kom ihåg det. En varm välkomnande atmosfär.
Bree som är min supervisor visade mig runt och hela frysen var full med glass!
Kul att jag gör allt för att gå ner i vikt!
Oj nu är maten klar - äntligen!
Skriver mer efteråt eller imorgon på jobbet.

Jag är så dålig på att ställa väckarklockor.
Antingen så ställer jag den för sent så att jag måste skynda, eller som idag, för tidigt så att jag har hur mycket tid som helt till övers och liksom bara får sitta och vänta.
Idag är den stora dagen inne. Idag börjar mitt internship!
Det är det här jag kom hit för, det är nu det börjar.
Maggie var inte alls nöjd med sitt ställe och var fallfärdig igårkväll. Jag hoppas att hon kan byta eller få andra uppgifter och jag hoppas att mitt är så bra som det lät på intervjun!
Ska gå till tunnelbanan om 35 minuter.

Det är så jobbigt att allt står i mitt namn.
Nu till exempel måste jag gå hela vägen till HT (som tar ca 20 min) bara för att betala en räkning som jag har fått.
Det är två andra också som ska betala, men det är alltid jag som måste gå dit!
För den kommer i mitt namn. Hemskt jobbigt.
Det hade underlättat om jag hade ett amerikanskt konto. Kanske ska skaffa mig ett idag.
Då kanske man kan betala över internet. Det skulle vara sååå skönt!
Ska kanske ner till banken på en gång.

Nu har dom flyttat ut och vi in.
Det är nu man inser hur mycket onödiga / nödvändiga grejer man har.
Så himla jobbigt att packa upp allting!

Jag sitter och väntar på att dom ska flytta ut så att vi kan flytta in.
Känns ju elakt att vilja att dom ska åka, fast på samma gång kommer man att sakna dom.
Just nu vill jag bara få bort allt ur vardagsrummet och in med allt i lådor och inte ha kvar min kundvagn.
Nu ska jag ringa hem.

Jag bara slösar och slösar när jag ska spara.
Mycket dåligt, men man mår så bra av att få nya saker, speciellt kläder.
Nu ska jag och Patrik kolla på National Treasure 2, vi skulle egentligen kollat på den på bio men det blev så sent.
Imorgon ska vi till skolan, första dagen efter jullovet. Vi måste klä oss formellt.
Kanske borde välja kläder idag så att jag slipper panika imorgonbitti.
Nej nu är det dax att göra mig i ordning för sängen så att vi kan kolla på film.
Jag + Han = 2 månader idag.

Jag fattar inte hur det kan vara så svårt att måla naglarna.
Jag gör det minst tre gånger i veckan och varje gång så hamnar det mitt på nageln och jag blir jätteglad, men sen så har jag inget tålamod att låta det torka, så då blir det kludd och bajs av allt.
Idag har jag lyckats för ovanligehetens skull.

På tisdag ska jag börja praktisera. Det ska bli riktigt spännande,
det har fått mig till att jag ska köpa ett par business-skor idag.

Idag gick jag upp klockan kvart i åtta, kanske lite tidigare.
Det har resulterat i en grinig, hungrig Petra.
Sista snusen kvar att ta efter maten som snart serveras.
Inget godis över huvud taget på mer än en vecka. Träning varannan dag.
Smal ska jag bli.
Bor forfarande trångt och det börjar gå mig på nerverna att jag inte vet var någonting av mina grejer finns.
På söndag ska jag bara vara hemma och fixa och dona.
Äntligen.
Sen kommer alla oväntade avgifter. Ca $1000 som man inte räknat med. Det känns i den inte så redan tjocka plånkan.
Men jag får väl börja spela på lotto.
'Nu är det mat.
Äntligen.