Stress
Jag är stressad.
Nu när jag försöker tänka på det så känns det som att jag börjar få läget under kontroll.
Skolan stressar mig oerhört.
Det är mycket jobbigare än jag trott att skriva ett examensarbete, och vi har inte ens kommit igång på riktigt. Kanske det som stressar mig mest? I don't know.
Det jag vet är att jag biter ihop käkarna när jag sover för varje morgon vaknar jag med spända käkar och har ont. Inte spänningshuvudvärk längre som jag hade i slutet av sommaren, skönt att den försvunnit. Men liksom ont i käkarna.
Sen har vi det där med att jag sluddrar eller tappar ord. Speciellt när jag läser saker högt. Då kommer jag på mig själv med att hitta på vad det står istället för att läsa vad det faktiskt står.
Men även det är något som jag tänker på och jag har vidtagit vissa åtgärder. Jag har "trappat ner" på jobbet och jag ska komma igång med träningen igen.
Varje dag ska jag röra mig, det är bra. För även om jag inte kör hårdträning så får jag ur mig det som annars kanske stannar i huvudet.
Min PIC (partner in crime för er som inte vet) F är toppen. Hon stressar mig inte alls! Och hon är förstående. Fin vän. (Väninna som jag ska börja säga). (Sambo och väninnor, snacka om att vara gammal).
Idag var en dålig dag. Jag var sur och bitter och otrevlig. Men så tycker jag å andra sidan att jag får ta lite väl mycket skit ibland och då kan man få lov att ryta till. Tror inte ens personen i fråga fattade att jag var otrevlig för haon är alltid så uppe i sig själv. (obs. detta gäller inte en nära vän, utan en bekant eller liknande).
Det är nog också ett tecken på stress: brusar upp över saker som man i vanliga fall inte skulle brusat upp över.
Nä hurrnini. Nu ska jag hoppa i säng. Imorgon blir det friska tag (förhoppningsvis) med skapande av frågeguide och start på examensarbete.
Nu när jag försöker tänka på det så känns det som att jag börjar få läget under kontroll.
Skolan stressar mig oerhört.
Det är mycket jobbigare än jag trott att skriva ett examensarbete, och vi har inte ens kommit igång på riktigt. Kanske det som stressar mig mest? I don't know.
Det jag vet är att jag biter ihop käkarna när jag sover för varje morgon vaknar jag med spända käkar och har ont. Inte spänningshuvudvärk längre som jag hade i slutet av sommaren, skönt att den försvunnit. Men liksom ont i käkarna.
Sen har vi det där med att jag sluddrar eller tappar ord. Speciellt när jag läser saker högt. Då kommer jag på mig själv med att hitta på vad det står istället för att läsa vad det faktiskt står.
Men även det är något som jag tänker på och jag har vidtagit vissa åtgärder. Jag har "trappat ner" på jobbet och jag ska komma igång med träningen igen.
Varje dag ska jag röra mig, det är bra. För även om jag inte kör hårdträning så får jag ur mig det som annars kanske stannar i huvudet.
Min PIC (partner in crime för er som inte vet) F är toppen. Hon stressar mig inte alls! Och hon är förstående. Fin vän. (Väninna som jag ska börja säga). (Sambo och väninnor, snacka om att vara gammal).
Idag var en dålig dag. Jag var sur och bitter och otrevlig. Men så tycker jag å andra sidan att jag får ta lite väl mycket skit ibland och då kan man få lov att ryta till. Tror inte ens personen i fråga fattade att jag var otrevlig för haon är alltid så uppe i sig själv. (obs. detta gäller inte en nära vän, utan en bekant eller liknande).
Det är nog också ett tecken på stress: brusar upp över saker som man i vanliga fall inte skulle brusat upp över.
Nä hurrnini. Nu ska jag hoppa i säng. Imorgon blir det friska tag (förhoppningsvis) med skapande av frågeguide och start på examensarbete.
