Tanke
Det är märkligt hur vissa människor kan bli helt annorlunda en "dålig dag". Ibland kan jag tycka att det är skrämmande när människor låter sina känslor styra för mycket. Att gå runt och vara sur/ledsen/irriterad på något som ingen annan än den människan själv vet vad det handar om. Men ändå behandla omvärlden som om vi borde känna till det. Ibland i sådana lägen tror jag att jag gjort något utan att veta om det eftersom att personen i fråga kanske blänger lite surt eller låter bli att svara på tilltal. Sen nästa dag/gång man ses är det som vanligt igen. Som om gårdagen aldrig funnits.
Jag kan också vara sur, men oftast så är det på någonting eller på någon person. Inte på hela världen en hel dag. Jag är inte som Lill-Erik liksom. Och jag brukar kunna le även mot puckon.ta
