Petra Pires

Jag vet inte vad det är med mig. Känner mig helt hängig och typ tom.
Kanske behöver vi alla en semester i solen?
Jag kan inte minnas senast det var så lång period av snö, så sammanhängande.
Imorgon ska det tydligen komma mer.

Idag har jag verkligen varit flitig, enligt mig.
Jag har skrivit nästan allt (utom fördjupningen) på berättelsen om mig och mitt liv samt spånat på olika samtalsämnen och övningar till min gruppträff.
Egentligen borde jag ha varit ute i friska luften. Jag var inte ute igår och jag har inte varit ute idag (ännu, och antagligen går jag inte ut heller). Jag öppnade balkongdörren och stod där i ca 20 sekunder men ja.. det räknas kanske inte.

Är hemskt sugen på glass/choklad/chokladglass men i och med att jag ska hålla mig borta från sånt trams så finns inget av det ovan nämnda i vårt hushåll för tillfället.
Patriks dammsugare finns, men jag är inte speciellt förtjust i den där punch/arrack-smaken som man ska ha i.
Synd, eller bra, annars hade jag nog ätit upp allihopa.

Februari idag alltså. Shit, jag som tyckt att tiden går i lagom fart, fram tills nu. Helt plöstligt står man här och välkomnar februari. Av egen erfarenhet så vet jag att februari brukar swischa förbi obemärkt så snart är det i själva verket mars.
I mars kan man på riktigt börja ana våren. Dit längtar jag.

Btw så var min hemliga present en hammare som Sara lånat. Helis fattade på en gång att det var något jag fått av henne, så jag var tvungen att berätta vad.

Nu ska jag strax poppa popcorn och inviga skålen P fick av mig förra veckan. Det har ätitis på tok för lite popcorn här hemma på senaste tiden!