Petra Pires

När jag var i Stockholm senast så kom jag på mig själv att tänka att allt känns så vanligt och naturligt.
Tunnelbanan till exempel. Att sitta på den igen kändes som att jag adrig varit ifrån den.

När jag tänker till så passar Orups "Stockholm" in helt bra faktiskt (fast bara de bitar jag valt att citera):

Jag sitter här och väntar och tittar ut över Stockholm.
Den lever livet som om allt var som förut.
Och det känns inte särskilt länge sen
som jag var en utav dom alla människor som jag ser.

I Stockholm é jag född.
Där har jag min familj,
och jag hittar nästan överallt

(Jag och Brittis på tunnelbanan i oktober 2009)

Annars så tänkte jag mycket på att jag måste åka hem lite oftare än var 5:e månad. Det är ju helt absurt att bara träffa sin familiy + friends typ en gång i halvåret när man bor i samma land.
Så jag ska ju till storstan i juni och fira AB men jag fundrar även på att åka och hälsa på min storasyrra i England i maj om jag har råd/tid och om hon har tid.
Skulle vara sjuuuukt kul att återvända till London, om än bara för en dag eftersom att hon inte bor i själva London.


(Jag och Jonna vid Piccadilly Circus när hon var och hälsade på när jag bodde i London)

Ja men åter till mina Stockholmstankar: Det är kanske en dyr stad och människorna kanske upplevs som dryga. Men åh vad jag älskar min fina stad.