Lite bittermandel
Jag är lite upprörd. Eller upprörd är inte rätt ord. Mer hmm... jag vet inte.
Saknar min Fis, min Helis och min AB extremt mycket just för tillfället.
Sådär jobbigt mycket ni vet.
Skulle helst vilja att de satt här vid mitt köksbord och drack lite vin med mig och snackade en jäääkla massa skit.
För jag känner att jag har lite saker jag vill ta upp. Med dem. Inte med nån annan.
Är lite deppig också. Det som verkade skulle bli en pangfest kommer mer liknas vid en liten fjuttfest. Det är inte kul. En efter en bara trillar av.
Då längtar man extra mycket efter sina bäbisar som alltid kommer (men oftast ca 1,5 timmar försent) men de ställer aldrig in. De är att lita på helt enkelt. I vått och tort.
Nu menar jag inte att peka ut någon, för alla har ju haft någosånär rimliga skäl. Men jag blir liksom lite pissed off. Mest för att jag tycker att fester ska vara storslagna och inte halvdana, och inte lika mycket för nåt annat. Vi blir ju roliga människor som kommer förhoppningsvis.
Aaaa så är det så mycket annat att tänka på samtidigt. Jäkla allt med skolan, och sen att man måste passa sig för vad man säger till vem när så mycket snurrar runt i luften med hemligheter och ohemligheter men sånt man ändå inte vill ska nå slutpersonen. Tex det där med presenter och annat. Läskigt om det når fel öron.
Så finns det lite nya regler man måste passa in sig efter med nya människor också har jag märkt. Det är inte lika enkelt som med de man känt sen man var näst intill bäbis.
Jahapp, det är väl bara att sätta igång. Men jag vet inte om jag vill. Hade tänkt plugga imorgon efter att jag och P partyhandlat. Men det känns inte lika kul att partyhandla längre.
Saknar min Fis, min Helis och min AB extremt mycket just för tillfället.
Sådär jobbigt mycket ni vet.
Skulle helst vilja att de satt här vid mitt köksbord och drack lite vin med mig och snackade en jäääkla massa skit.
För jag känner att jag har lite saker jag vill ta upp. Med dem. Inte med nån annan.
Är lite deppig också. Det som verkade skulle bli en pangfest kommer mer liknas vid en liten fjuttfest. Det är inte kul. En efter en bara trillar av.
Då längtar man extra mycket efter sina bäbisar som alltid kommer (men oftast ca 1,5 timmar försent) men de ställer aldrig in. De är att lita på helt enkelt. I vått och tort.
Nu menar jag inte att peka ut någon, för alla har ju haft någosånär rimliga skäl. Men jag blir liksom lite pissed off. Mest för att jag tycker att fester ska vara storslagna och inte halvdana, och inte lika mycket för nåt annat. Vi blir ju roliga människor som kommer förhoppningsvis.
Aaaa så är det så mycket annat att tänka på samtidigt. Jäkla allt med skolan, och sen att man måste passa sig för vad man säger till vem när så mycket snurrar runt i luften med hemligheter och ohemligheter men sånt man ändå inte vill ska nå slutpersonen. Tex det där med presenter och annat. Läskigt om det når fel öron.
Så finns det lite nya regler man måste passa in sig efter med nya människor också har jag märkt. Det är inte lika enkelt som med de man känt sen man var näst intill bäbis.
Jahapp, det är väl bara att sätta igång. Men jag vet inte om jag vill. Hade tänkt plugga imorgon efter att jag och P partyhandlat. Men det känns inte lika kul att partyhandla längre.
