Lunchstereotyper du inte vill hamna vid lunchbordet med.
Den tyste - Du försöker hålla igång ett samtal, men ger upp då du inte får någon som helst respons. Efter tio minuters tystnad bryter den tyste den genom att säga "och du då?". På en fråga som du ställt tio minuter tidigare.
Den kladdige - Matröran som ligger på mackan till att börja med fastnar hela tiden i mustachen. Ingen servett i sikte och den kladdige verkar inte bry sig om hur otrevligt det ser ut.
Den bittre - Kan inte säga något positivt och påpekar dag efter dag "vet du hur många E'n det är i det där?" Och syftar på det du äter.
Den snabbe - Kastar i sig lunchen och verkar tro att någon annan ska sno den ifall han inte skyndar sig! Den snabbe tänker inte alls på att andra kan bli stressade av hans matintag.
Den halvdöva - Även om det är en spännande människa så är det jobbigt att hamna bredvid den halvdöva. Man måste nämligen upprepa allt man sagt minst två gånger innan man får respons. Den halvdöva pratar gärna ganska högt också.
Den lyxiga - Har alltid jättegod mat så att man blir avundsjuk. Den lyxiga bryr sig inte om att fråga andra runt bordet ifall de vill smaka av hans medhavda klyftpotatisar eller liknande, utan mumsar i sig sin mat med ett mmm som njutningsläte.
All text av mig.
Den kladdige - Matröran som ligger på mackan till att börja med fastnar hela tiden i mustachen. Ingen servett i sikte och den kladdige verkar inte bry sig om hur otrevligt det ser ut.
Den bittre - Kan inte säga något positivt och påpekar dag efter dag "vet du hur många E'n det är i det där?" Och syftar på det du äter.
Den snabbe - Kastar i sig lunchen och verkar tro att någon annan ska sno den ifall han inte skyndar sig! Den snabbe tänker inte alls på att andra kan bli stressade av hans matintag.
Den halvdöva - Även om det är en spännande människa så är det jobbigt att hamna bredvid den halvdöva. Man måste nämligen upprepa allt man sagt minst två gånger innan man får respons. Den halvdöva pratar gärna ganska högt också.
Den lyxiga - Har alltid jättegod mat så att man blir avundsjuk. Den lyxiga bryr sig inte om att fråga andra runt bordet ifall de vill smaka av hans medhavda klyftpotatisar eller liknande, utan mumsar i sig sin mat med ett mmm som njutningsläte.
All text av mig.
