Morgonstund
"Morgon stund har guld i mun".
Knäppt, det bara upprepades gång på gång. Undrar om det var mitt undermedvetna som gjorde sig medvetet och tänkte att om det inte upprepade det i mitt huvud skulle jag kanske råka somna i duschen.
Men jag var oerhört trött i morse och ville inte alls gå till jobbet (Patrik var så sovvarm i sängen och jag var så vakenkall) så jag ville egentligen bara krypa ner igen. Men så såg jag på klockan och var tvungen att skynda mig!
Så kom jag ut och vet ni? Sooolen sken så vackert härligt när jag kom upp på perrongen. Och alla människor bara log och jag med och det var så härligt!
Fast en märklig sak hände mig, eller egentligen inte så märkligt, men när jag gick på vägen till pendeltåget hemma i Årsta så gick en kille förbi mig. Jag lade märke till honom för att han hade typ likadana skor som Patrik har och dessutom så liknade h
an en granne till mig hemma i Bandhagen, så ja. Jag la märke till honom. Men han gick mycket snabbare än mig så han försvann.
Sen så var allt som vanligt igen och när jag kom till Sumpan så gick jag som vanlig ganska snabbt och sträckte på mig som vanligt när jag gick förbi stora glasrutorna och svängde runt hörnet med ett leende mot mig själv i "spegeln". Och där. Precis efter svängen blir jag passerad igen. Av samma kille.
Jag var tvungen att titta två gånger för att vara säker. Men visst var det han.
Då börjar man ju undra om jag kände igen honom i Årsta för att jag kände igen honom från Sumpan. Eller om han är ny i Sumpan. För jag har inte vad jag vet sett honom i Årsta förut. Och trots många personer på perrongen på morgnarna så känner man igen de flesta eftersom att vi alltid tar samma tåg.
Så det var lite märkligt ändå. Eller nä, kanske inte.
