Att skjuta
Jag har nog alltid varit en sån som skjuter upp saker jag inte gillar till absoluta deadline.
Som med skolan (iaf. de sista 5 åren) så samlade jag alltid på mig läxor och uppsatser tills någon dag innan de skulle in. Det spelade ingen roll om det var en lätt läxa eller en 20-sidig uppsats.
Konstigt nog har jag alltid fått bra betyg. Alltid lämnat in i tid. Aldrig fått IG på ett prov.
Och nu sitter jag här, med ett tråååkprojekt som jag egentligen borde gjort förra veckan. Som jag skulle ha gjort igår och som jag bör göra idag. Men jag vet att jag kan göra det enda fram till på tisdag så jag väntar.
Gör det som är lite roligare istället.
Just nu så sitter jag och sorterar fakturor och lyssnar på musik. Det är mycket roligare än att uppdatera den där satans databasen som jag inte fattar hur jag ska kategorisera...! Och inte kan jag fråga heller, för R är på flyget.
TS nya organisationsplan fattar man inte mycket av heller.. så jag gör det en annan dag. Som Pippi, Annika och Tommy sjöng: "Tycker du som jag, tycker du som jag, så gör jag det en annan dag".
Ja jag är nog lite som Pippi trots allt.
I morse så tänkte jag på Jessica (skickade även ett sms och meddelade detta till henne).
Jag stod nämligen på ett fullsmockat pendeltåg som var försenat och dessutom ett extratåg eftersom det ordinarie tåget var ännu mer försenat. Iallfall, mitt i all stress och sura miner så står två små barn (en flicka och en pojke, trodde att det var två pojkar när jag sms'ade J.) och nynnar på Alfons Åberg!
Det brukar jag också göra när jag är stressad eller uttråkad. Och visst funkade det!
Jag inbillade mig att ett lugn spred sig över hela tågvagnen och alla bara log. Kanske var det bara jag som log och blev lugn, men det var så fint. Så tack snälla barn!
