Vad har hänt?
jag vill ha saker att läsa när jag jobbar. Varför har alla slutat att blogga?? Är det på grund av solen? Eller på grund av att ni är så upptagna att ni inte hinner?
Iaf så var min helg hos Patrik alldeles, alldeles underbar! Så fort jag träffar honom så känns allt bra igen. Som att han kan lösa alla min problem typ. Just därför är det så himla jobbigt att säga hejdå.
Vi hann med både Danmark med Bakken (nöjesfält) där jag trodde att jag skulle dö flera gånger, Öresund och lite andra stopp på vägen till och från Malmö.
Sen var vi på stan och åt middag hos hans morfar och Åse och spelade poker med Jonas som vi även fick vara försökspersoner för.
Jaa och det var sol och varmt hela helgen så vi var och badade i Falsterbo hela lördagen så jag har verkligen haft fullt upp men det har varit så fint och romantiskt på ett vardagligt sätt alltihopa.
Så kommer jag hem sen till Stockholm och mina probelm. Mitt största just nu är att jag måste ringa till min mormor och säga att jag inte vill bo kvar i hennes lägenhet och att jag kommer att flytta på lördag. Jag vet inte hur hon kommer ta det och hur vi ska göra med post och blom-vattning.
Men jag känner att många av mina andra problem (som att kunna sova utan att vakna hela tiden, ha närmre till kompisar, veta hur man tar sig hem på natten, kunna åka tunnelbana mm) kommer att lösa sig om jag flyttar hem igen.'
Sen har jag ångest också. Jag sa något i lördags som jag inte borde ha sagt, inget speciellt dumt eller så men det känns dumt ändå. (Inte till dig Patrik, till Helis)
Så jag måste ringa henne idag men jag ska iväg ikväll och då kommer jag antagligen bara att skjuta på det ett tag till och sen kommer det flyta ut i sanden. Hon vet säkert inte ens vad jag menar. Men jag vill ändå förklara mig.
Idag ja. Hmm. Jag sitter i repan och det ringer lite då och då. Annars är det ganska tyst och jag har ingen att prata med så, såfort nån går förbi så blir jag helt babbelsjuk.
Ikväll är det som sagt firmafest och jag ska dit, och det är fri bar men jag ska hålla mig till ett gals vin till maten. Jag vet att jag inte kommer upp imorgon om jag dricker för mycket och dessutom så är jag ny och då vill man inte skämma ut sig. Däremot så ser jag det som ett bra sätt att ta reda på hur alla är som privatpersoner fast med arbetet.. Är man inte på sitt kontor så kanske dom slappnar av på ett annat sätt. Vi får se.
Nu ska jag typ sitta och planera lite inför "Ringa Mormor". Det kommer ju inte vara några probs men det känns så dumt bara att inte bo kvar. Jag har ju vattnat blommorna och tagit in posten och liksom bott i lägeneheten och nu måste hon fixa så att någon annan gör det.
Men jag tänker vara som vanligt och tänka på mig själv i första hand och om jag inte mår bra där så ska jag inte bo där. Svårare än så är det ju egentligen inte. Men varför känns det svårt då?
Iaf så var min helg hos Patrik alldeles, alldeles underbar! Så fort jag träffar honom så känns allt bra igen. Som att han kan lösa alla min problem typ. Just därför är det så himla jobbigt att säga hejdå.
Vi hann med både Danmark med Bakken (nöjesfält) där jag trodde att jag skulle dö flera gånger, Öresund och lite andra stopp på vägen till och från Malmö.
Sen var vi på stan och åt middag hos hans morfar och Åse och spelade poker med Jonas som vi även fick vara försökspersoner för.
Jaa och det var sol och varmt hela helgen så vi var och badade i Falsterbo hela lördagen så jag har verkligen haft fullt upp men det har varit så fint och romantiskt på ett vardagligt sätt alltihopa.
Så kommer jag hem sen till Stockholm och mina probelm. Mitt största just nu är att jag måste ringa till min mormor och säga att jag inte vill bo kvar i hennes lägenhet och att jag kommer att flytta på lördag. Jag vet inte hur hon kommer ta det och hur vi ska göra med post och blom-vattning.
Men jag känner att många av mina andra problem (som att kunna sova utan att vakna hela tiden, ha närmre till kompisar, veta hur man tar sig hem på natten, kunna åka tunnelbana mm) kommer att lösa sig om jag flyttar hem igen.'
Sen har jag ångest också. Jag sa något i lördags som jag inte borde ha sagt, inget speciellt dumt eller så men det känns dumt ändå. (Inte till dig Patrik, till Helis)
Så jag måste ringa henne idag men jag ska iväg ikväll och då kommer jag antagligen bara att skjuta på det ett tag till och sen kommer det flyta ut i sanden. Hon vet säkert inte ens vad jag menar. Men jag vill ändå förklara mig.
Idag ja. Hmm. Jag sitter i repan och det ringer lite då och då. Annars är det ganska tyst och jag har ingen att prata med så, såfort nån går förbi så blir jag helt babbelsjuk.
Ikväll är det som sagt firmafest och jag ska dit, och det är fri bar men jag ska hålla mig till ett gals vin till maten. Jag vet att jag inte kommer upp imorgon om jag dricker för mycket och dessutom så är jag ny och då vill man inte skämma ut sig. Däremot så ser jag det som ett bra sätt att ta reda på hur alla är som privatpersoner fast med arbetet.. Är man inte på sitt kontor så kanske dom slappnar av på ett annat sätt. Vi får se.
Nu ska jag typ sitta och planera lite inför "Ringa Mormor". Det kommer ju inte vara några probs men det känns så dumt bara att inte bo kvar. Jag har ju vattnat blommorna och tagit in posten och liksom bott i lägeneheten och nu måste hon fixa så att någon annan gör det.
Men jag tänker vara som vanligt och tänka på mig själv i första hand och om jag inte mår bra där så ska jag inte bo där. Svårare än så är det ju egentligen inte. Men varför känns det svårt då?
