Okej då kör vi!
Igår var jag inte alls motiverad till någonting. Jag var inte ens motiverad till att kolla på tv, jag somnade.
Idag är det fredag och fredagar är alltid snäppet roligare än alla andra dagar.
Som idag. Jag och Brittis ska ut ikväll och göra stan (om min dumma huvudvärk inte blir värre).
Igår var det ganska kul ändå, för när jag var på väg hem så ringde brittan och vi bestämde oss för att åka hem till mig och äta mat och snacka lite. Det var uppenbarligen vissa saker hon glömde säga till mig igår, så idag så ska jag pressa henne på lite fler detaljer.
Jag har lust att look fabulous. Men sen så har jag inga nya kläder och mina två favvoklänningar ligger i tvätten. Funtar på att ha min nyårsklänning, för den har jag knappt använt, men den är lite sådär att man måste ha finfina accesoarer och jag har inga sånna... typ.
Inga som passar purfa till klänningen iaf.
Det finns mycket jag vill skriva, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Igår fick jag en sån där extrem saknar-Patrik-attack igen. Det är inte kul. Men sen så pratade vi lite i telefon och sen somnade jag. Och nu sitter jag här igen. Det är lite knäppt hur snabbt tiden går. I måndags var det ny vecka och nu helt plötsligt (som att man knäpper med fingrarna) så sitter man här på fredagsmorgonen.
Kanske går tiden så snabbt bara för att man har en vardag. Ett 8-17 jobb (fast 16 idag!:)) och att man äter på regelbundna tider och sånt. Inte vet jag. Det är ju egentligen inte kul att tiden går så snabbt, men just för mig så är det bra, för ju snabbare tiden går desto snabbare kan jag träffa Patrik igen.
Det känns verkligen dumt att längta till min födelsedag. Efter den så är ju sommaren i princip slut, eller på god väg att bli höst iaf. Jag längtar visserligen till 25:e först och främst. Att äääntligen kunna vara mig själv igen och spendera pengar. Att få unna mig någonting nytt och att börja kunna spara till en eventuell utlandsresa under senhösten / vintern.
När jag och Sara träffades för att äta sushi i tisdags så pratade vi på som vanligt och hade jättekul :) Och så sa jag något om att jag är väldigt självupptagen och att jag tänker mycket på mig själv å sånt. Då tyckte hon att jag inte är det just för att jag har distans på min självupptagenhet och vet om den.
SUmman av samtalet blev: "Jag startar minst 80 % av alla mina meningar med 'jag', eller åtminstone så innehåller dom 'jag'".
Och så är det faktiskt.
Nu ska jag ta och äta en frukt, jag orkade inte äta frukost i morse. Det var någonting i mig som sa ifrån och jag hade en satans mensvärk (var kommer den ifrån?? jag har ju aldrig haft nån innan) och det gjorde att jag bara tog ett glas vatten och en miniknäckemacka. Så nu sitter jag här och är hungrig som bara den.
I eftermiddag kommer min chef från Mayday hit och ska hälsa på och se hur jag har det. Vi ska förmodligen även snacka lite semester och sånt. Jag och Robert har pratat lite om det vi med, att jag kan stanna hela sommaren men att jag i sånna fall kommer få ett projekt att jobba med. Fast sen vet jag ju inte hur mycket semester Balsam vill ha. Det är konstig tatt dom kollar på sånt här nu. Det borde man väl göra i april? Fast jag började ju i maj, men ändå.
På tisdag är det juli. Det är ju sanslöst egentligen. Det betyder att jag har varit hemma i två månader då. Det känns som att jag har varit hemma längre. USA känns ganska avlägset, men som Sara sa, det är för att man inte har nån att prata med om det som har varit där. Alltså av sina "vanliga" kompisar.
London lever ju än, det känns inte länge sen som jag bodde där, men det är ju för att jag helis och brittis och ibland fisen pratar om det så ofta. Usa skjuts liksom undan och det tycker jag är synd. Jag älskade mitt år i Usa. Jag ska börja tänka mer på det, mer på vad vi gjorde och mer på vad jag tänkte.
Många fina vänner och en alldeles underbar och fin kille fick jag ju ut av det. Mer än så.
Ja jag ska nog börja jobba på min bok "Petras memoarer". Den kommer nog sälja Platinum innan någon ens har unnit reagera... eller vad tror ni?
Nej nu räcker det! Jag läste i tidningen att man ska skriva korta inlägg och uppdatera ofta om man vill bli en känd bloggare. Det funkar inte så bra för mig, men jag är ganska nöjd med mina trogna läsare... för dom som är inne och skriver kommentarer som jag inte känner skriver ändå bara "ha en bra dag" och det är ju trevligt, men jag uppskattar att man kommenterar innehållet mer än att man önskar mig en bra dag!
Bra dagar har jag oftast ändå. Men tack!
Idag är det fredag och fredagar är alltid snäppet roligare än alla andra dagar.
Som idag. Jag och Brittis ska ut ikväll och göra stan (om min dumma huvudvärk inte blir värre).
Igår var det ganska kul ändå, för när jag var på väg hem så ringde brittan och vi bestämde oss för att åka hem till mig och äta mat och snacka lite. Det var uppenbarligen vissa saker hon glömde säga till mig igår, så idag så ska jag pressa henne på lite fler detaljer.
Jag har lust att look fabulous. Men sen så har jag inga nya kläder och mina två favvoklänningar ligger i tvätten. Funtar på att ha min nyårsklänning, för den har jag knappt använt, men den är lite sådär att man måste ha finfina accesoarer och jag har inga sånna... typ.
Inga som passar purfa till klänningen iaf.
Det finns mycket jag vill skriva, men jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Igår fick jag en sån där extrem saknar-Patrik-attack igen. Det är inte kul. Men sen så pratade vi lite i telefon och sen somnade jag. Och nu sitter jag här igen. Det är lite knäppt hur snabbt tiden går. I måndags var det ny vecka och nu helt plötsligt (som att man knäpper med fingrarna) så sitter man här på fredagsmorgonen.
Kanske går tiden så snabbt bara för att man har en vardag. Ett 8-17 jobb (fast 16 idag!:)) och att man äter på regelbundna tider och sånt. Inte vet jag. Det är ju egentligen inte kul att tiden går så snabbt, men just för mig så är det bra, för ju snabbare tiden går desto snabbare kan jag träffa Patrik igen.
Det känns verkligen dumt att längta till min födelsedag. Efter den så är ju sommaren i princip slut, eller på god väg att bli höst iaf. Jag längtar visserligen till 25:e först och främst. Att äääntligen kunna vara mig själv igen och spendera pengar. Att få unna mig någonting nytt och att börja kunna spara till en eventuell utlandsresa under senhösten / vintern.
När jag och Sara träffades för att äta sushi i tisdags så pratade vi på som vanligt och hade jättekul :) Och så sa jag något om att jag är väldigt självupptagen och att jag tänker mycket på mig själv å sånt. Då tyckte hon att jag inte är det just för att jag har distans på min självupptagenhet och vet om den.
SUmman av samtalet blev: "Jag startar minst 80 % av alla mina meningar med 'jag', eller åtminstone så innehåller dom 'jag'".
Och så är det faktiskt.
Nu ska jag ta och äta en frukt, jag orkade inte äta frukost i morse. Det var någonting i mig som sa ifrån och jag hade en satans mensvärk (var kommer den ifrån?? jag har ju aldrig haft nån innan) och det gjorde att jag bara tog ett glas vatten och en miniknäckemacka. Så nu sitter jag här och är hungrig som bara den.
I eftermiddag kommer min chef från Mayday hit och ska hälsa på och se hur jag har det. Vi ska förmodligen även snacka lite semester och sånt. Jag och Robert har pratat lite om det vi med, att jag kan stanna hela sommaren men att jag i sånna fall kommer få ett projekt att jobba med. Fast sen vet jag ju inte hur mycket semester Balsam vill ha. Det är konstig tatt dom kollar på sånt här nu. Det borde man väl göra i april? Fast jag började ju i maj, men ändå.
På tisdag är det juli. Det är ju sanslöst egentligen. Det betyder att jag har varit hemma i två månader då. Det känns som att jag har varit hemma längre. USA känns ganska avlägset, men som Sara sa, det är för att man inte har nån att prata med om det som har varit där. Alltså av sina "vanliga" kompisar.
London lever ju än, det känns inte länge sen som jag bodde där, men det är ju för att jag helis och brittis och ibland fisen pratar om det så ofta. Usa skjuts liksom undan och det tycker jag är synd. Jag älskade mitt år i Usa. Jag ska börja tänka mer på det, mer på vad vi gjorde och mer på vad jag tänkte.
Många fina vänner och en alldeles underbar och fin kille fick jag ju ut av det. Mer än så.
Ja jag ska nog börja jobba på min bok "Petras memoarer". Den kommer nog sälja Platinum innan någon ens har unnit reagera... eller vad tror ni?
Nej nu räcker det! Jag läste i tidningen att man ska skriva korta inlägg och uppdatera ofta om man vill bli en känd bloggare. Det funkar inte så bra för mig, men jag är ganska nöjd med mina trogna läsare... för dom som är inne och skriver kommentarer som jag inte känner skriver ändå bara "ha en bra dag" och det är ju trevligt, men jag uppskattar att man kommenterar innehållet mer än att man önskar mig en bra dag!
Bra dagar har jag oftast ändå. Men tack!
