Djupa tankar och starka övervägningar.
Idag ska jag hem till Bandhagen på middag. Då ska jag prata med mamma om att jag vill flytta hem igen. Jag har kommit fram till att jag inte trivs norr om stan, och jag sover så fruktansvärt dåligt när det inte finns någon annan där plus att jag känner mig så himla ensam.
I Bandhagen har jag min familj och mina vänner! Där har jag allt jag behöver utom Patrik, men honom har jag ju inte i Rotebro heller för den delen.
Om mamma (och Perre) går med på flytten så måste jag ju dels prata med ia för att förklara varför jag inte vill bo kvar och dels göra om hela prodeduren att flytta.
Det innebär också att jag måste göra iordning ett rum hemma som jag kan bo i.
Allt det låter kanske jobbigt men jag tror att det kommer vara såå värt det.
Jag trivs inte som jag har det nu.
Jag kan ju ha kvar nyckeln så att jag kan använda mig av lägenheten som en övernattningslägenhet eller liknande vid eventuella besök. tex. när Tetts kommer (om hon kommer den där Where the Action is-helgen som btw. är den 14:e.. men då kan jag lösa det då)
Fast det kommer inte bli nån flytt förens nästa helg i vilket fall som helst, och då har jag faktiskt gett lägenheten en månads chans. För nu i helgen ska jag till Patrik och Malmö och sen jobbar jag ju hela veckan och fredagen den 13:e så är det Håkan på Gröna Lund! Så lördagen den 14:e så ska jag försöka få mamma att vilja få hem mig : )
För helgen efter det så är det midsommar och då ska jag och Brittis till Patrik igen : ) så då kan jag inte flytta, men det skulle vara sååå skönt att få bo hemma igen. Jag saknar dom..
För på något sätt så känns det som att jag kom hem från USA och sen reste bort igen. Jag var hemma som en flykting (med allt i väskor) i två veckor (på egen begäran) och sen flyttade jag.. och nu ångrar jag mig.
Jag saknar min mamma, lillebror och mina kompisar.
Jag hatar att erkänna det, men Helis hade rätt. Det är långt till Rotebro!
Man sätter sig inte på tåget på kvällen för att åka en timme och sen åka hem två timmar senare. Det är för ansträngande. Jag vet inte hur jag ska lägga upp det för mamma utan att börja grina, för det känns som att grina är det jag gör oftast nu för tiden. Grinade på tåget idag in till jobbet, läste nämligen en hemskt sorglig berättelse från en sån där "real-lfe"tidning om en kvinna som blivit av med sina barn eftersom att hennes exman tagit med dom till syrien. Väldigt tårdrivande men jag är nog lite extra känslig nu för tiden..
Idag är en sån där dag på jobbet när jag inte sitter i receptionen utan jag är vd-sekreterare.. men idag som min första dag som ovan nämnda så är inte vd'n här. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med andra ord.
Så jag har kollat igenom mailen och flaggat i olika färger som jag ska. Men nu vet jag inte.. och ekonomikvinnan som jag tänkte be om arbetsuppgifter har inte kommit än. Jag tror att hon kommer klockan 9 så jag får väl helt enkelt vänta och se. Eller så kan jag skriva mer.. hehe. Uppdateras nog snart igen..!
I Bandhagen har jag min familj och mina vänner! Där har jag allt jag behöver utom Patrik, men honom har jag ju inte i Rotebro heller för den delen.
Om mamma (och Perre) går med på flytten så måste jag ju dels prata med ia för att förklara varför jag inte vill bo kvar och dels göra om hela prodeduren att flytta.
Det innebär också att jag måste göra iordning ett rum hemma som jag kan bo i.
Allt det låter kanske jobbigt men jag tror att det kommer vara såå värt det.
Jag trivs inte som jag har det nu.
Jag kan ju ha kvar nyckeln så att jag kan använda mig av lägenheten som en övernattningslägenhet eller liknande vid eventuella besök. tex. när Tetts kommer (om hon kommer den där Where the Action is-helgen som btw. är den 14:e.. men då kan jag lösa det då)
Fast det kommer inte bli nån flytt förens nästa helg i vilket fall som helst, och då har jag faktiskt gett lägenheten en månads chans. För nu i helgen ska jag till Patrik och Malmö och sen jobbar jag ju hela veckan och fredagen den 13:e så är det Håkan på Gröna Lund! Så lördagen den 14:e så ska jag försöka få mamma att vilja få hem mig : )
För helgen efter det så är det midsommar och då ska jag och Brittis till Patrik igen : ) så då kan jag inte flytta, men det skulle vara sååå skönt att få bo hemma igen. Jag saknar dom..
För på något sätt så känns det som att jag kom hem från USA och sen reste bort igen. Jag var hemma som en flykting (med allt i väskor) i två veckor (på egen begäran) och sen flyttade jag.. och nu ångrar jag mig.
Jag saknar min mamma, lillebror och mina kompisar.
Jag hatar att erkänna det, men Helis hade rätt. Det är långt till Rotebro!
Man sätter sig inte på tåget på kvällen för att åka en timme och sen åka hem två timmar senare. Det är för ansträngande. Jag vet inte hur jag ska lägga upp det för mamma utan att börja grina, för det känns som att grina är det jag gör oftast nu för tiden. Grinade på tåget idag in till jobbet, läste nämligen en hemskt sorglig berättelse från en sån där "real-lfe"tidning om en kvinna som blivit av med sina barn eftersom att hennes exman tagit med dom till syrien. Väldigt tårdrivande men jag är nog lite extra känslig nu för tiden..
Idag är en sån där dag på jobbet när jag inte sitter i receptionen utan jag är vd-sekreterare.. men idag som min första dag som ovan nämnda så är inte vd'n här. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med andra ord.
Så jag har kollat igenom mailen och flaggat i olika färger som jag ska. Men nu vet jag inte.. och ekonomikvinnan som jag tänkte be om arbetsuppgifter har inte kommit än. Jag tror att hon kommer klockan 9 så jag får väl helt enkelt vänta och se. Eller så kan jag skriva mer.. hehe. Uppdateras nog snart igen..!
