Ja men okej
I morse vaknade jag med nackspärr eller åtminstone ont i nacken. Jag gör det ofta, minst en gång i veckan känns det som och jag vet inte vad det beror på för nu har jag stängt fönstret så att jag inte ligger i drag. Kanske ska testa att sova med huvudet åt andra hållet bara för att se om det blir någon skillnad.
Igår fick jag min lönespec, jag kommer få sjukt mycket pengar den 25:e (imorgon!!!). Med tanke på att jag har levt på överlevnadsminimum eller vad det heter sedan januari så känns det väldigt bra med lite klirr i kassan må jag säga. Och så kommer det att fortsätta. Weeiihaa för fast jobb med månadslön. Kanske så kan det vara värt att sitta uttråkad ibland om det visar sig i sånna ljuvliga former som pengar i slutändan.
Igår kväll ringde en gammal kompis till mig. Jag hade inte pratat med honom på inte vet jag, sen innan jag åkte till USA iallafall. Det var väldigt oväntat men kul. Han berättade att han och hans tjej flyttat in med varandra och att dom ska få barn i slutet av december / början av januari. Det var planerat.
Då kände jag: boojnk. Shit pommes frites. Att folk i min ålder planerar att skaffa barn (andra gifter sig) tyder på att vi börjar bli vuxna.
Själv känner jag inte att jag har kommit till det stadiet än. Jag har ju inte ens en lägenhet och jag bor i en helt annan stad än min kille. Men jag vill inte vara där än heller. Jag vill vara ung så länge det bara går.
Igår fick jag min lönespec, jag kommer få sjukt mycket pengar den 25:e (imorgon!!!). Med tanke på att jag har levt på överlevnadsminimum eller vad det heter sedan januari så känns det väldigt bra med lite klirr i kassan må jag säga. Och så kommer det att fortsätta. Weeiihaa för fast jobb med månadslön. Kanske så kan det vara värt att sitta uttråkad ibland om det visar sig i sånna ljuvliga former som pengar i slutändan.
Igår kväll ringde en gammal kompis till mig. Jag hade inte pratat med honom på inte vet jag, sen innan jag åkte till USA iallafall. Det var väldigt oväntat men kul. Han berättade att han och hans tjej flyttat in med varandra och att dom ska få barn i slutet av december / början av januari. Det var planerat.
Då kände jag: boojnk. Shit pommes frites. Att folk i min ålder planerar att skaffa barn (andra gifter sig) tyder på att vi börjar bli vuxna.
Själv känner jag inte att jag har kommit till det stadiet än. Jag har ju inte ens en lägenhet och jag bor i en helt annan stad än min kille. Men jag vill inte vara där än heller. Jag vill vara ung så länge det bara går.
