Onsdag!
Idag är det onsdag och jag känner mig läskigt pigg.
Jag fattar inte hur jag kan vara det, men det är jag.
Har precis beställt min näst sista julklapp och idag ska jag på stan med Helis och inhandla vår gemnsamma julklapp till AB. Spännande.
Igår skulle jag ha gått på Bobbans julspel men fick i sista stund veta att min lillebror också skulle ha sitt julspel samtidigt.
Jag vet att jag lovat bort mig till Bobs, men när Adam verkligen bad att jag skulle komma och kolla så kunde jag inte säga nej. Och vilken glädje sedan! Han verkligen sken upp när han såg mig en minut i sex komma inspringande vid matsalen och ner i aulan.
Och mycket fint var det. Dom sjöng fint, fast jag anar att Bobbans grej var hundra snäpp mer profisionellt.. men förhoppningsvis så kan jag se Bobs som kändis sen och ta igen att jag missade gårdagen.
Träffade även min gamla lärare Marianne som jag hade 1-3 i lågstadiet. Hon kände inte igen mig. Jag blev helt paff. Efter en stund (när jag sagt mitt efternamn och beskrivit vem jag var) kläckte hon ur sig: Jaha Petra! Du som sjöng så bra, varför blev du inte skådespelare? - Ja det är inte försent än, blev mitt svar. Hur kunde hon inte känna igen mig?! Jag var ju hennes favoritelev. Det kan vem som helst som gick i skolan med mig intyga. Läskigt.
Mamma sa att hon nog haft en sjukdom som gjort att hon glömt vissa saker. Kanske det, kanske inte det.
Ja nu sitter jag iallafall på jobbet och kämpar på med en översättning. Det är mycket svårare och mycket emr tidskrävande att översätta från svenska till engelska än tvärtom. Och det här är tunga grejer. 2 x 50 sidor att översätta. Men jag tar mig långsamt framåt, har hållit på med detta nu i en vecka så lite därför jag inte bloggat så mycket.
Dags att återgå.
Just det innan jag slutar, Patrik skickade sms / mail om att han vaknade av jordbävningen igår. Läskigt men coolt.
Jag fattar inte hur jag kan vara det, men det är jag.
Har precis beställt min näst sista julklapp och idag ska jag på stan med Helis och inhandla vår gemnsamma julklapp till AB. Spännande.
Igår skulle jag ha gått på Bobbans julspel men fick i sista stund veta att min lillebror också skulle ha sitt julspel samtidigt.
Jag vet att jag lovat bort mig till Bobs, men när Adam verkligen bad att jag skulle komma och kolla så kunde jag inte säga nej. Och vilken glädje sedan! Han verkligen sken upp när han såg mig en minut i sex komma inspringande vid matsalen och ner i aulan.
Och mycket fint var det. Dom sjöng fint, fast jag anar att Bobbans grej var hundra snäpp mer profisionellt.. men förhoppningsvis så kan jag se Bobs som kändis sen och ta igen att jag missade gårdagen.
Träffade även min gamla lärare Marianne som jag hade 1-3 i lågstadiet. Hon kände inte igen mig. Jag blev helt paff. Efter en stund (när jag sagt mitt efternamn och beskrivit vem jag var) kläckte hon ur sig: Jaha Petra! Du som sjöng så bra, varför blev du inte skådespelare? - Ja det är inte försent än, blev mitt svar. Hur kunde hon inte känna igen mig?! Jag var ju hennes favoritelev. Det kan vem som helst som gick i skolan med mig intyga. Läskigt.
Mamma sa att hon nog haft en sjukdom som gjort att hon glömt vissa saker. Kanske det, kanske inte det.
Ja nu sitter jag iallafall på jobbet och kämpar på med en översättning. Det är mycket svårare och mycket emr tidskrävande att översätta från svenska till engelska än tvärtom. Och det här är tunga grejer. 2 x 50 sidor att översätta. Men jag tar mig långsamt framåt, har hållit på med detta nu i en vecka så lite därför jag inte bloggat så mycket.
Dags att återgå.
Just det innan jag slutar, Patrik skickade sms / mail om att han vaknade av jordbävningen igår. Läskigt men coolt.
