Petra Pires

Vi (dvs. jag, eva och christina) har infört stående skrivbord några gånger om dagen.
Det funkar så att alla höjer sina skrivbord till stående läge och sen står vi tills någon sätter sig (ca 40 min åt gången)
Allt för att sträcka på ryggen och för att bli av med pöset på magen :)

Ganska kul när vi höjer och sänker eftersom att det låter en del. Har nog inspirerat fler på kontoret. Vi funderade på att köpa en timer.. men det är kanske att ta i lite vääl.

I morse vaknade jag halvt utvilad. Jag hade vaknat en gång i timmen sedan klockan 03 så lite trött var jag allt.
Vaknade iallafall av att solen sken in i mitt sovrum och med ens blev jag glad och skuttade nästan in i duschen.
Sen så klädde jag på mig och gick till jobbet i ballerinas... och nu hänger molnen och det ser ut att bli regn.

Igår pratade jag med Ronja i en timme. Det kändes bra även om hon inte mår så himla bra. Mycket intriger jämt i den där familjen. När vi lagt på slog jag på datorn och tänkte att va fasen, jag kan ju passa på att ringa Stina också!
Så det gjorde jag, visserligen så pratade jag mest med Lillian och sen så drog det ut på tiden att jag blev jättekissnödig och bara hann prata med Stina en stund ;) Men det var bra ändå, man måste höra av sig till sina småsyrror!
Dom ser faktiskt upp till en mer än man kanske kan tro.

Kommer bli coolt när jag bor i Malmö, då kan jag hälsa på dem lite oftare också.. men då blir Adam på långt håll istället. Buhu :( Han som är min pluttinuttskrutt. Tur att jag kan åka hem och hälsa på honom så ofta jag vill!

Nu sitter jag som vanligt på jobbet och ska ta tag i lite olika saker. Ekonomiavdelningen har bestämt sig för att gå på semester så jag kan inte göra det jag bör göra... så därför har jag kommit  på en brilliant idé och skapat mig ett eget projekt. Jag har påbörjat operation överlämning.

Weeeiiihaa!

Grattis stumpirumpan!

Detta är din framtid:

Eller äntligen och äntligen, men det känns väl bra att få tillbaka sin vardag. Ska träna efter jobbet också för att komma igågn på riktigt.
Har haft uppehåll på nästan tre veckor nu ju. Sjukt dåligt.
Ska verkligen ta i lite extra idag.

Jobbigt att komma upp imorse, ville helst ligga kvar i sängen, men jag kom upp tillslut och sen gick allt av ren vana och rätt som det var satt jag på pendeln.

Helgen hos Patrik var som vanligt helt underbar och jag ville egentligen inte åka hem (som vanligt).
Åkte buss hem och den tog en hel evighet men även fast att vi var försenade till Jönköping så kom vi en kvart innan utsatt tid till Stockholm. Det tackade jag för och kom hem i skaplig tid ändå!

Är lite ringrostig idag på jobbet, har en del att ta igen när man varit borta i en vecka.

Låt mig fortsätta där jag slutade.
Efter att ha skrivit klart inlägget om att jag och Jonna skulle hem och kolla på film så gick vi mycket riktigt hem. Men inte blev det någon film. Nej istället somnade vi båda i sängen och sov enda till nästa dag. Så en natt med 15 timmars sömn gav spanien två utvilade Pires'ar som var redo för nya utmaningar.
Och utmaning blev det!
Vi hade planerat en tripp till the countryside för cava-provning! För att ta sig dit så behövde man åka tåg i ca 40 minuter. Tyvärr hade vi inte kollat upp när tågen gick så vi missade det med tre minuter. Vi fick vänta en timme på nästa.
När vi väl kom fram så hade vi flyt och tur och vi kom med på en guidad rundtur (som visserligen var på spanska, men man förstår rätt mycket av kroppsspråk och det man ser + att Jonna tolkade). Det var väldigt intressant och vi var nere i underjorden och åkte tåg! Jag tog många fina bilder som jag tyvärr inte kan dela med mig av...
Efter att rundturen var slut var vi hungriga och vi befann oss i en stad eller kanske stadsdel som Jonna aldrig varit i så vi passade på att utforska den, vi insåg snabbt att inget var öppet så vi mötte en pratglad tant som visade oss till en restaurang. Där åt vi lite mat och drack lite vin.
Efter ett tag gick vi tillbaka till tågstationen (nu visste vi på ett ungefär när tåget skulle gå) och såklart började det regna när vi var ute och gick.
När vi åter kom till Barcelona var det "fest" hos Hechan och hennes kompisar, men när vi kom dit så hade det hunnit bli fint väder igen så vi satt ute i en park istället och drack cava och öl. Mycket mysigt med tanke på att man kunde sitta ute fram till på kvällen utan att frysa.
Vi bestämde oss sedan för att gå och äta sushi med Jonnas kompisar Linda och Hilde, men  som alla flexibla människor i staden så ändrade vi till indiskt istället.

På måndagen gav vi linbanan ett nytt försök, men tydligen skulle jag inte få se Montjuic eller åka linbana, för den här gången var det ingen kö alls, nu var den istället stängd för reparation. Så vi tog en båttur i solen istället. Jag fick se massa fina grejer och jag riktigt kände hur solen brände en fin solbränna i ansiktet på mig :)
När vi gick i land så var klockan runt 14 och som på signal drog molnen in över stan och solen gömde sig.
Så istället för att gå ner på stranden fick vi göra om planerna till att gå och shoppa istället.
Det hade varit jättekul om jag hittat något och Jonna inte varit så bitter.... ;) men jag var inte alls på shoppinghumör och hittade inget alls som jag ville. Det drog ner humöret ännu mer men sen kom det tillbaka när jag köpta Pantene ProV-shampoo som är bäst i test på mitt hår!
Kanske spelade chokladmoussekakan in lite också, sött är bra för humöret.

I och med att det var måndag så skulle vi gå ut på en klubb som kallades för "Nasty Monday", men vi började med att dricka lite cava hemma med Claire och Didi (Jonnas rommates)  och sen mötte vi upp Hechan och hennes jobbarkompisar på en restaurang eftersom att Birthdaygirl Amy fyllde år.
Jag drack en stor drink och kände mig lite lagom berusad, sen bar det av till klubben.
Det var asalång kö, men den gick jättesnabbt och vi slapp betala inträde fast att vi knappt stod på listan.
När vi kom in så möttes vi av ett ganska tomt dansgolv och vi gick upp till det andra dansgolvet.
Nu tror ni säkert att jag bara gick upp för en trappa, men där misstar ni er. För att gå mellan dansgolven var man tvungen att gå ut genom en utgång gå in igen genom samma dörr som vi gick in igenom första gången men sedan hålla till höger och gå upp för trappan.
När man kom upp där var det tropisk värme baserad på svett. Det blev fuktigt på huden av att bara stå. Tänk er då den kvava luften blandat med cigarettrök så har ni en tropisk cigarett djungel!
Men det var bra musik och kul att dansa, även om man inte fick så gott om plats.
Efter ett tag (några timmar) började jag tröttna. Jag hade inte druckit mer på hela kvällen för jag ville dels spara pengarna till shopping på tisdagen och delvis för att jag inte var sugen på att dricka mer. Vi hade ju faktiskt druckit alkohol i 3 dagar i sträck redan och jag är ovan.
Vi bestämde oss för att gå hem och jag proppsade på att vi skulle gå och Jonna ville åka taxi. Tyvärr vann jag den fajten.
På väg hen insåg jag att Jonna druckit sig full och jag var nästan nykter så jag blev lite irriterad på att hon ohc Claire gick så långsamt. Jag visste ju inte hur man skulle gå så jag var hela tiden tvungen att vänta in dom eftersom att de hade ett djupt samtal på spanska som jag inte förstod.
När vi kom fram till "rånargatan" så stannade jag till igen för att vänta in dom... och då kommer en kille emot mig som om att han ska gå över gatan. Men det ska han inte. Han ska ha min väska. Så han rycker och springer.
Tänk att det var så enkelt att bli av med så mycket. Jonna, galen som hon är, sprang givetvis efter och jag sprang efter henne för att det var dumt att bli skadad, det var ju ändå bara matriella ting.
Tjyven kom undan och några "hjälpsamma" män ville hjälpa till och lurade in oss på mindre och mindre gator. Jag började ana oråd och tyckte att det var bättre att vi överlevde än att jag hittade min väska.
Så efter att ha mött ännu en märlkig man så hoppade vi in i en taxi och åkte max 10 meter, sen var vi hemma.

Väl hemma släppte chocken och jag började störtböla. Min fina mobil och kameran med alla bilder. Och i huvudet snurrade alla tankar om allt jag skulle behöva göra. Nytt körkort, nytt bankkort, nytt gymkort, nytt icakort.. aa ni fattar.
Som tur var hade jag passet kvar hemma hos Jonna och likaså mina hemmanycklar, SL-kortet hade jag lagt ut av en slump och det tackar jag mig själv för.

Jag hade väldigt svårt att somna och jag var fortfarande vaken när mamma ringde vid 7-tiden. Jag hade sms'at henne på kvällen och berättat om att jag blivit rånad. Hon spärrade mitt kort och sen kände jag mig lite lugnare. Men jag kunde inte somna förens jag pratat med Patrik och visste att han inte var orolig.. så vid 8-tiden fick jag tag på honom och sen somnade jag faktiskt. Jag sov i ungefär 3 timmar och sen var det dag och jag ville inte missa dagar. Så jag och Jonna hade en del ärenden att fixa, vi började med hennes cykelkort och fick den glädjande nyheten att hon inte skulle behöva betala €120 som hon trott!
Vidare till polisen för att polisanmäla. Det tog ca 2 timmar och detta var veckans absolut varmaste dag!
När vi kom ut var klockan 14, och gissa vad? Jo det började regna.

Hem och käka fiskpinnar med potatismos med Hechan och sen skulle Jonna till jobbet.
Jag hade en inre bild av hur hennes kontor såg ut så jag ville inte förstöra den = jag stannade hellre hemma och sov en stund.
När hon sen kom tillbaka hade hon köpt en ny väska och plånbok till mig och jag blev helt rörd och aaa hon är världens bästa syster :)
På kvällen åkte vi ner till stranden och tog en drink och åt  några äckliga oliver med anjovis i... vi tog vägen genom Plaza Real hem och så kollade vi på en fransk film som oväntat nog var riktigt bra!

På onsdagen var det hemåk för min del och Jonna följde mig till flygbussen och sen bar det av. Jag förvånade mig själv genom att fatta precis hur jag skulle gå på flygplatsen även fast att allt stod på spanska.

När jag kom hem hade jag fått brev av Patrik, han hade köpt ett provisoriskt sim-kort och laddat på det med pengar så att jag kunde använda min gamla mobil och aaa jag blev så rörd av denna lilla gest att jag började grina.. haha larvigt kanske.

Mycket bra semester och jag och Jonna var bästa-kompis-syrror hela tiden :)
Fördelen med att jag blev av med kameran under resan är att jag nu måste åka tillbaka (gärna med Patrik) inom kort för att ta nya foton!

Jag ska fortsätta min berättelse strax. Men först ska jag fixa allt som jag inte fixat än på jobbet :)

Flygresan hem gick iallafall bra och jag blev helt rörd av Patriks kärlek när jag kom hem och insåg att han skickat ett hjälpmedel.
Mer om detta senare.

Jag kom alltsa hit igar. Flygresan gick bra, men det skakade rejalt ett tag dar innan landning. Jag och kvinnan bredvid var bada svettiga och radda. Hon klamde ur sig "det var valdans kurvigt och backit har" och jag holl med till fullo.
Tillslut landade vi och jag kunde pusta ut.
Min vaska kom som nummer tre sa aven dar kunde jag vara lugn. Syster min motte mig pa flygplatsen och vi akte raka vagen hem till hennes helt otroliga lagenhet!
Visserligen skulle de kanske behova lite mer mobler, for det ar mycket yta att fylla. Jattehogt i tak och helt nyrenoverat och frascht! Sa jag blev verkligen positivt overraskad.

Bord var bokat klockan 22 och vi gjorde oss i ordning och tog en taxi dit. Dar motte vi upp Heshan och Hilde och Norah. Vi at mat, jag trodde att jag bestallde en vanlig sallad men det maste ha varit en starter for det var bara tomat och mozzarella. Som tur var fanns det brod och vin sa jag blev matt andà.

Efter maten med tiki-mi-taki och tiki-mini-taki och kaki-maki (wtf) sa bar det av mot LeKasbah som enligt Jonna och Heshan var the place to be. Tyvarr var det inte stallet just igar, aven om jag tyckte att det var skonbt barhang. Musiken var tydligt "sjuuukt dalig och aaa vi bara maste dra till Mondo". Pa Mondo var det tydligen bra musik men inget folk. Vi dansade en stund och sen var det dags att dansa vidare till nasta stalle = City Hall.
Pa City Hall spelade kompisen Fernando (DJ) och dar kan jag halla med om att det var battre musik. Dar vaknade dansgenen i mig till liv och jag pumpade som aldrig forr.

For att forklara begreppet bra musik sa kan man kort och gott saga Stureplan under de samsta timmarna, bara elektronisk musik som sager pump pump pump och ibland ett inslag av sirener som spr´nger  oronen.
Nu kan vi fortsatta.

Efter att ha dansat heeela natten och in pa smatimmarna (dvs. 04.30 ungefar) kande jag av min "jetlag" och jag och syster gick hem. Tydligen var detta nagot valdigt markligt som aldrog hant forut och folk hade fragat om Jonna var sjuk eftersom att hon gick hem sa tidigt. Men hey! Jag ar ju gamlig som lagger sig senast 2... och i 9 fall av 10 somnar jag vid 11 eller tidigare. Sa jag tycker att jag kampade pa bra. Och inte for att vara snall och stalla upp for syrran och hennes kompsiar och vara den dar som faktiskt kan festa lite, utan for att jag verkligen njot av att skaka rumpa till den "bra" musiken. For det var inget kladd och inget tafs utan bara dansa for sig sjalv och forsvinna in i musiken.

Nar vi kom hem sa gick jag och sminkade av mig efter att ha fatt en nattmacka och sen somnade Jonna pa soffan sa jag fick hela sangen for mig sjalv!

Imorse vaknade jag ovantat nog pigg och klarvaken klockan 10.56 och skuttade in i vardagsrummet och vackte min syster. Eftersom att jag hade ett fonster vid sangen som var frosigt kunde jag inte se ut, men det lat som att det sporegnade.. men efter att ha tittat ut pa riktigt sag jag att sa var inte fallet. Det var stralande sol och bla himel!!
In i duschen och vack Jonna igen och sen ut for att ata frukost i solskenet. Vi fick ga en bit for att hitta ett bord i solen men det var anda pa vagen till dit vi skulle. Vi hade namligen tank ta en tripp med linbanan upp till Montjuic men det var det tydlligen fler som tankt och kon var for lang. Sa istallet gick vi till en park och solade oss.
Sen kom molnen och da bestamde vi oss for att ga lite pa stan.
Vi kollade in i en vintagebutik och Jonna fyndade en t-shirtklanning och en kofta for €8. Jag hittade inget men det var kanske lika bra.
Sen motte vi upp hennes kompisar for lunch, och nu sitter vi har och ska hem och kolla pa film.

Nu tar tiden slut sa jag fortsatter med fler aventyrsberattelser en annan dag.

Imorgon ska vi pa cavaprovning en bit utanfor stan!

Hasta la vista!

Petra hjärta Patrik

Hälsa till alla.

Så nu vet ni att hon hälsar :)

Svart på vitt. Igår fick Patrik ett sms av okänt nummer:

"Nu Lasse har min man åkt. Så nu kan du komma. Jag är så... Nu ja du vet. Skynda dej. Kyss Eva."

En otrogen biatch som skickar sms till sin älskare när mannen lämnat huset!!

Självklart försökte vi ringa upp denna Eva från dolt nummer, men hon svarade inte och sen var mobilen avstängd.
Inte heller fanns numret på hitta.se eller eniro. Så Eva är en okänd otrogen bajsfru.

Synd att hon inte skickade till sin man istället för till Patrik.
Och jäkla tur att hennes älskare heter Lasse....!

Snart får jag gå hem :)
För idag behöver jag bara jobba till klockan 12. Det tycker jag är underbart skönt.
Det är fler här än väntat faktiskt.
Men de lär väl droppa av en efter en dom med. Precis om jag :D
Spelade just in ett påskmeddelande till telefonsvararen och min telefonröst var otroligt bra idag och jag blev nöjd på första försöket. Den ni!

Jag har jobbat rättså mycket redan, känns som att jag gjort klart dagens uppgifter...

Jag har ju inte skrivit något om Patriks ankomst än..! Dumma mig.
Men detr var jätteromantiskt och mysigt och jag är jättekär i honom!