Offentlig förolämpning.
Idag när jag satte mig på tunnelbanan fick jag en sån där kanonplats. En sån man vill ha. Ni vet en sån i närheten av sånna som man kan tjyvlyssna på och som faktiskt pratar om roliga tjyvlyssnargrejer.
Jag lyssnar vanligtvis på musik på tunnelbanan men vissa dagar (som den här) så pillar jag ut ena öronploppen för att kunna höra bättre:
Just när dörrarna stängs så hoppar ett par precis på. Dom är ca 25 år och har matchande ryggsäckar. Man kan tro att dom ska ut på resa, klockan är ju bara 7.10. De får plats brevid varandra fast i olika fyror. Killen sitter i min fyra och tjejen på andra sidan. Han ser mycket stolt ut när han ger henne hennes biljett som han köpt. En till sig och en till henne. En sann gentleman. Hon däremot blir fly förbannad. Gormar om att han inte borde ha köpt en biljett till henne.... för hon har ju... (gräver i väskan) ett kort!!!!! Han ser hemskt förnärmad ut och hon skiter i det och tar upp sin bok. Så sitter hon och läser i den en stund tills det ser ut som att hon har lugnat ner sig (jag har pillat in min iPodlur i örat igen) så vänder hon sig till killen och ska prata. Jag tror såklart att hon ska be om ursäkt för att hon skrek åt honom tidigare så jag pillar ut öronploppen igen för att inte missa ett ord. "Du det var vädligt ONÖÖÖÖDIGT!" skriker hon och sen berä´ttar hon i något mer normal samtalston att han minsann stressade henne i morse så att hon glömde något. Jag kunde inte uppfatta vad hon sa men det var någon form av ett kort. Möjligtvis ett Visakort eller liknande för sen satt hon och sa "fan, skit" några gånger. Tar upp boken (plopp in i örat). Jag sitter bakom mina solglasögon (där jag kan vara mig själv) och betraktar killen. Han ser så olycklig ut. Han försökte ju bara vara snäll och allt han får tillbaka är gnat och tjat.
Dom pratar inte med varandra på resten av resan. Vi t-centralen går han av och hon åker vidare. Dom pussas lite och så skiljs dom åt. Undrar om han tror att dom är sams nu. Är dom det?
Jag tyckte så synd om killen för han såg så ledsen ut, men han sa aldrig något tillbaka. Han bara tog skiten. Det hade varit bättre om han sagt emot och visat att han gjort en fin gest. Inte bara svalt det och låtit sig bli förolämpad. Den där tjejen fick mig nästan att rycka in och snacka för killen.. men så kan man ju inte hålla på. Lägga sig i helt okända människors liv.
Om jag skriver min bok nångång så ska jag ha med en sån grej i den. Där den som det handlar om faktiskt lägger sig i på tunnelbanan. För då kan den få skiten istället för den stackars killen som inte kan försvara sig!
Jag lyssnar vanligtvis på musik på tunnelbanan men vissa dagar (som den här) så pillar jag ut ena öronploppen för att kunna höra bättre:
Just när dörrarna stängs så hoppar ett par precis på. Dom är ca 25 år och har matchande ryggsäckar. Man kan tro att dom ska ut på resa, klockan är ju bara 7.10. De får plats brevid varandra fast i olika fyror. Killen sitter i min fyra och tjejen på andra sidan. Han ser mycket stolt ut när han ger henne hennes biljett som han köpt. En till sig och en till henne. En sann gentleman. Hon däremot blir fly förbannad. Gormar om att han inte borde ha köpt en biljett till henne.... för hon har ju... (gräver i väskan) ett kort!!!!! Han ser hemskt förnärmad ut och hon skiter i det och tar upp sin bok. Så sitter hon och läser i den en stund tills det ser ut som att hon har lugnat ner sig (jag har pillat in min iPodlur i örat igen) så vänder hon sig till killen och ska prata. Jag tror såklart att hon ska be om ursäkt för att hon skrek åt honom tidigare så jag pillar ut öronploppen igen för att inte missa ett ord. "Du det var vädligt ONÖÖÖÖDIGT!" skriker hon och sen berä´ttar hon i något mer normal samtalston att han minsann stressade henne i morse så att hon glömde något. Jag kunde inte uppfatta vad hon sa men det var någon form av ett kort. Möjligtvis ett Visakort eller liknande för sen satt hon och sa "fan, skit" några gånger. Tar upp boken (plopp in i örat). Jag sitter bakom mina solglasögon (där jag kan vara mig själv) och betraktar killen. Han ser så olycklig ut. Han försökte ju bara vara snäll och allt han får tillbaka är gnat och tjat.
Dom pratar inte med varandra på resten av resan. Vi t-centralen går han av och hon åker vidare. Dom pussas lite och så skiljs dom åt. Undrar om han tror att dom är sams nu. Är dom det?
Jag tyckte så synd om killen för han såg så ledsen ut, men han sa aldrig något tillbaka. Han bara tog skiten. Det hade varit bättre om han sagt emot och visat att han gjort en fin gest. Inte bara svalt det och låtit sig bli förolämpad. Den där tjejen fick mig nästan att rycka in och snacka för killen.. men så kan man ju inte hålla på. Lägga sig i helt okända människors liv.
Om jag skriver min bok nångång så ska jag ha med en sån grej i den. Där den som det handlar om faktiskt lägger sig i på tunnelbanan. För då kan den få skiten istället för den stackars killen som inte kan försvara sig!
