Envis sate
Ja så var dagen här, dagen då jag skulle köpa gymkort till reducerat pris.
De 200 första som kom skulle få köpa för 995 kr för ett år istället för 2400 spänn.
Jag tänkte att jag skulle vara där och hänga på låset klockan 10 när de öppnade. Mamma tyckte att jag skulle vara där tidigare och påpekade att jag nog inte fattat vilken genomslagskraft internet har.
Jag kontrade med att det var i vällingby, klockan 10 en söndag!
Så jag skrev upp precis var jag skulle sitta på tunnelbanan för att komma rätt och så skrev jag vad vägarna skulle heta och hur jag skulle gå.
Lätt som en plätt tyckte jag. Tills jag kom fram och gick av och inte såg några gatunamn!
Så jag gick enligt min beskrvning och kom såklart fel. Försökte ringa P utan resultat, föröskte ringa Emelia och inget svar där heller. Panik började smyga sig på. Skulle jag bli utan billigt gymkort för att jag har dåligt lokalsinne??
Iallafall så ringde Emelia (bästa bästa) upp och guidade mig rätt. Jag hade helt enkelt valt fel tunnelbaneuppgång.
Kom fram till rätt gata och ser en lång, smal, ringlande kö. Jag håller på att börja gråta, tycker oerhört synd om mig själv och jag svettas eftersom att jag sprungit runt och letat.
Knäpper upp jackan och ögonmåttar hur många ungefär som står framför mig. Jag räknar med att ca 50 pers redan är klara eftersom att jag kom 10.25 på grund av felgång. Jag kommer fram till att det är ca 100 per framför mig. Så jag tycker att det är värt att stå kvar.
Efter ca 20 min (alltså 10. 45) kommer en kille ut och ler lite finurligt och säger "att det här kommer att ta tid, han var nämligen nummer 15. Haha! Tänker jag! Då är jag definitivt en av de 200 första!
Efter ca 2 timmar börjar jag frysa om fötterna och tycker att det är långtråkigt att bara stå!
Dessutom så bjuder de på kaffe som tar slut pecis framför mig. Tjejen framför vars kille är iväg och lägger i nya pengar till parkering för ungefär 4e gången tar den sista muggen kaffe. Men jag tänker att "såklart att dom går in och brygger nytt" men icke. Vi andra blev utan. Dessutom kommer killen tillbaka med surprise! kaffe och macka till tjejen som just tog sista kaffen.
Efter 4 timmar, dvs 14.10 för att vara exakt, kom jag innanför dörrarna och trodde att nu är jag nära!
Men fel igen av mig. Här väntade istället en trappa upp (visserligen lite varamare). Efter ca en timme är jag uppe vid trappans avsats och tänker att nu! Nu är det väl ändå snart klart?
Tyvärr så är kassan belägen ända längst in i rummet när man kommit in, så ja jag chansade på att det skulle ta 40 min. Jag som nu blivit riktigt hungrig också ser en "godisautomat" som inehåller bodu shape-chokladbarer och proteindrycker och jag blir hemskt glad och letar fram 15 spänn att lägga i. Men när jag provar så säger maskinen "pling" och pengarna ramlar ner igen. Den fungerade inte och jag var fortfarande hungrig och lite kall, fast fötterna hade gått från isbitar till brännande klot, ni vet sådär att det börar klia och man bara vill stoppa papper mellan tårna.
Klockan 15.39 skriver jag i ett sms till Patrik att det är 7 stycken framför mig. Klockan 16.00 sitter jag med mitt gymkort i handen och intar en mycket efterlängtad och framförallt GOD måltid på McDonald's.
Ja så hurrni, idag ska jag å träna efter jobbet!
Haha snacka om att jag känner mig värd gymkort till det priset efter att ha stått i kö i ca 6 timmar.
Och för att citera helis efter att jag berättat att mitt pendeltåg stod stilla i 25 minuter i morse precis innan Sumpans station och jag var såå nära jobbet men ändå så långt bort: "Haha det är ju en baggis jämfört mot igår ;) genom upplevelsen igår kan du leva livet lite enklare".
Vilken djup kompis jag har va?
De 200 första som kom skulle få köpa för 995 kr för ett år istället för 2400 spänn.
Jag tänkte att jag skulle vara där och hänga på låset klockan 10 när de öppnade. Mamma tyckte att jag skulle vara där tidigare och påpekade att jag nog inte fattat vilken genomslagskraft internet har.
Jag kontrade med att det var i vällingby, klockan 10 en söndag!
Så jag skrev upp precis var jag skulle sitta på tunnelbanan för att komma rätt och så skrev jag vad vägarna skulle heta och hur jag skulle gå.
Lätt som en plätt tyckte jag. Tills jag kom fram och gick av och inte såg några gatunamn!
Så jag gick enligt min beskrvning och kom såklart fel. Försökte ringa P utan resultat, föröskte ringa Emelia och inget svar där heller. Panik började smyga sig på. Skulle jag bli utan billigt gymkort för att jag har dåligt lokalsinne??
Iallafall så ringde Emelia (bästa bästa) upp och guidade mig rätt. Jag hade helt enkelt valt fel tunnelbaneuppgång.
Kom fram till rätt gata och ser en lång, smal, ringlande kö. Jag håller på att börja gråta, tycker oerhört synd om mig själv och jag svettas eftersom att jag sprungit runt och letat.
Knäpper upp jackan och ögonmåttar hur många ungefär som står framför mig. Jag räknar med att ca 50 pers redan är klara eftersom att jag kom 10.25 på grund av felgång. Jag kommer fram till att det är ca 100 per framför mig. Så jag tycker att det är värt att stå kvar.
Efter ca 20 min (alltså 10. 45) kommer en kille ut och ler lite finurligt och säger "att det här kommer att ta tid, han var nämligen nummer 15. Haha! Tänker jag! Då är jag definitivt en av de 200 första!
Efter ca 2 timmar börjar jag frysa om fötterna och tycker att det är långtråkigt att bara stå!
Dessutom så bjuder de på kaffe som tar slut pecis framför mig. Tjejen framför vars kille är iväg och lägger i nya pengar till parkering för ungefär 4e gången tar den sista muggen kaffe. Men jag tänker att "såklart att dom går in och brygger nytt" men icke. Vi andra blev utan. Dessutom kommer killen tillbaka med surprise! kaffe och macka till tjejen som just tog sista kaffen.
Efter 4 timmar, dvs 14.10 för att vara exakt, kom jag innanför dörrarna och trodde att nu är jag nära!
Men fel igen av mig. Här väntade istället en trappa upp (visserligen lite varamare). Efter ca en timme är jag uppe vid trappans avsats och tänker att nu! Nu är det väl ändå snart klart?
Tyvärr så är kassan belägen ända längst in i rummet när man kommit in, så ja jag chansade på att det skulle ta 40 min. Jag som nu blivit riktigt hungrig också ser en "godisautomat" som inehåller bodu shape-chokladbarer och proteindrycker och jag blir hemskt glad och letar fram 15 spänn att lägga i. Men när jag provar så säger maskinen "pling" och pengarna ramlar ner igen. Den fungerade inte och jag var fortfarande hungrig och lite kall, fast fötterna hade gått från isbitar till brännande klot, ni vet sådär att det börar klia och man bara vill stoppa papper mellan tårna.
Klockan 15.39 skriver jag i ett sms till Patrik att det är 7 stycken framför mig. Klockan 16.00 sitter jag med mitt gymkort i handen och intar en mycket efterlängtad och framförallt GOD måltid på McDonald's.
Ja så hurrni, idag ska jag å träna efter jobbet!
Haha snacka om att jag känner mig värd gymkort till det priset efter att ha stått i kö i ca 6 timmar.
Och för att citera helis efter att jag berättat att mitt pendeltåg stod stilla i 25 minuter i morse precis innan Sumpans station och jag var såå nära jobbet men ändå så långt bort: "Haha det är ju en baggis jämfört mot igår ;) genom upplevelsen igår kan du leva livet lite enklare".
Vilken djup kompis jag har va?
