Julklappstorka
En annan sak som stör mig att jag har sån torka på idéer för julklappar.'
I vanliga fall så ploppar idéerna upp i huvudet i början av november.
Men i år har jag väldigt svårt för att komma på bra saker.
De till Helis och AB kom automatiskt. Dom är så självklara att det liksom inte krävs så mycket.
Andra önskar sig saker och då är det inte heller så svårt.
Men Patrik... jag som aldrig haft minsta svårighet att komma på vad jag vill ge honom.
Jag vill ju ge honom hela världen.
Men för att packa in det i ett paket så krävs något konkret.
Fan va svårt det kan vara då.
Just nu vill jag faktiskt ta på mig träningskläder och gå ut och springa / ta en snabb promenad. Men jag känner inte till det här området, det finns så mycket mörkt och skumt.
Jag kan utforska på dagen, men jag skulle säkert gå vilse.
Jag klarade ju inte ens att gå till ICA.
Ska väl gå och lägga mig, är inte trött alls. Jag är mer sugen på att gå ut och dansa. Men det kan man ju inte göra bara sådär. Speciellt inte med tanke på att jag har haft på mig mjuikskläder hela dagen.
Och framförallt inte ensam.
Aa varför kan du inte bara bo här?
Tänk så mycket lättare allt hade varit då. För mig.
Jag visste inte att jag hade det här i huvudet förens jag började skriva.
Kanske ska jag sova trots allt.
Men imorgon är det söndag. Om jag går och lägger mig nu så tar helgen slut.
Poff. Bara sådär. Så är det ny vecka.
Fan tiden går för snabbt. Man måste ju hinna leva också.
Tiden kan ju inte bara gå. Kanske ska man stanna upp och vara glad för det man har?
Men hur lätt är det när man sitter hemma själv en lördag och ingen ens har ringt på hela dagen för att höra vad man ska göra ikväll? (Patrik har såklart ringt, men han är ju i Malmö så det är inget alternativ denna lördagskväll).
Jag gjorde ett tafatt försök att höra av mig. Till fyra vänner. Ingen svarade.
Helis svarade väl att hon var sjuk. Men inget mer. Bara att hon kanske inte kommer imorgon.
Äsch det här blir jag varken gladare eller mer sysselsatt av. Jag kan lika gärna gå och lägga mig.
Godnatt,.
I vanliga fall så ploppar idéerna upp i huvudet i början av november.
Men i år har jag väldigt svårt för att komma på bra saker.
De till Helis och AB kom automatiskt. Dom är så självklara att det liksom inte krävs så mycket.
Andra önskar sig saker och då är det inte heller så svårt.
Men Patrik... jag som aldrig haft minsta svårighet att komma på vad jag vill ge honom.
Jag vill ju ge honom hela världen.
Men för att packa in det i ett paket så krävs något konkret.
Fan va svårt det kan vara då.
Just nu vill jag faktiskt ta på mig träningskläder och gå ut och springa / ta en snabb promenad. Men jag känner inte till det här området, det finns så mycket mörkt och skumt.
Jag kan utforska på dagen, men jag skulle säkert gå vilse.
Jag klarade ju inte ens att gå till ICA.
Ska väl gå och lägga mig, är inte trött alls. Jag är mer sugen på att gå ut och dansa. Men det kan man ju inte göra bara sådär. Speciellt inte med tanke på att jag har haft på mig mjuikskläder hela dagen.
Och framförallt inte ensam.
Aa varför kan du inte bara bo här?
Tänk så mycket lättare allt hade varit då. För mig.
Jag visste inte att jag hade det här i huvudet förens jag började skriva.
Kanske ska jag sova trots allt.
Men imorgon är det söndag. Om jag går och lägger mig nu så tar helgen slut.
Poff. Bara sådär. Så är det ny vecka.
Fan tiden går för snabbt. Man måste ju hinna leva också.
Tiden kan ju inte bara gå. Kanske ska man stanna upp och vara glad för det man har?
Men hur lätt är det när man sitter hemma själv en lördag och ingen ens har ringt på hela dagen för att höra vad man ska göra ikväll? (Patrik har såklart ringt, men han är ju i Malmö så det är inget alternativ denna lördagskväll).
Jag gjorde ett tafatt försök att höra av mig. Till fyra vänner. Ingen svarade.
Helis svarade väl att hon var sjuk. Men inget mer. Bara att hon kanske inte kommer imorgon.
Äsch det här blir jag varken gladare eller mer sysselsatt av. Jag kan lika gärna gå och lägga mig.
Godnatt,.
